26. aug, 2016

Tid för eftertanke

 

 

Dag 12

 Efter gårdagens succéfyllda dag där avståndet krympte rejält till Vuoggatjålme, är det ändå vissa saker jag ligger och funderar över denna tolfte dag. Gårdagens vad mellan sjöarna Bovorjarvi och kåbtåjaure. En upplevelse jag inte vill uppleva igen. En annan fundering jag har, är ett beslut som blev taget när jag upplevde min matsituation som stabil nästan som ett överflöd av mat.

Några dagar tidigare fick jag för mig att en av renfeta bitarna var dålig, handla om ca 8-9 hg. Det blev en gåva från mig till någon av fjällens fastboende djur.

 Inser nu att den förändringen i min väl genomtänkta plan för den mat som behövdes för denna fjällvandring som nu har passerat halvtid, den förändringen kan ställa till problem i slutet av min vandring. Att det beslutet kommer att sända mig tillbaks till en tid när vi levde mer som samlare och jägare alltså för väldigt länge sedan. En tid när vi vandrade och antagligen samtidigt höll utkik efter något att äta. Att jag ska hamna i en sådan situation inser jag inte nu, men en känsla av jag har tagit ett dumt och dåligt beslut finns nu med i mina tankar.

 Man ska aldrig ta ut sorger i förskott så nu får det va slut på sådan tankar. Dagens målsättning är kristallklar. Hellemobotn det är mitt delmål. Så nu packas ryggsäcken efter den så vanliga brunchen och landning av diverse strömslukare. Sen ska jag bara avsluta evighetsvandring runt viken, sen blir det rak kurs söderut. Dagen börjar bra efter att ha lagt vikfan bakom mig och kommit ett styck på väg så är det här ett område jag verkligen uppskattar. Vackert, ensamt och med många märkliga lämningar från senaste istiden.

 Så dagen går rätt fort och det gör även vandringen, en lite sak vissa dagar går jag långa sträckor i skrå terräng en konsekvens av mina alltid ändrade färdplaner. Här har mina så utskällda skor alltså Salomon kängor varit helt optimala som jag tidigare har nämnt helt suveräna skor med sitt grep och stabilitet, om dom bara hade avvisat alla försök från vatten till att besöka min sockar. Då hade dessa skor varit helt suveräna.

 Så idag är dom bra för idag går jag i skrå terräng en lång sträcka, det stiger långsamt uppåt och landskapet blir mer och mer förbryllande. Kommer upp till sjön Jiegnajavrasj, rätt högt och öster om sjön. Vilken märklig plats här ligger det runda stenblock i alla storlekar jämnt fördelat från sjön till toppen av Gajessmiero. Jag blir faktiskt kvar ett tag i detta område har aldrig set något liknande.

 Nordkalott-leden ska passer genom området, men jag har inte set röken av den gamla bekantingen. Går ganska högt upp mot skajdevarra är ju ändå meningen med en tvär sväng västerut mot Hellemoboten snart.

När jag kommer så långt fram så det blir möjligt att med kikare betrakta området och vägen mot Hellemoboten så faller den plan med en kraftig dunst till marken. Att jag skulle frivilligt gå i det som jag uppfattar rätt så blöt och surt område. Och samtidigt få mina miljarder av hängivna fans sittandes bak på ryggsäcken för en snålskjuts, för att vid varje stopp försöka tömma mig på blod. Det finns inte på kartan.

 Här blir det ett snabbt beslut, jag går mot den västra kanten av fjället Rautåive så det blir rakt ner till ett myr-liknade område där miljarder av väntande supportrar kommer fram, på med vadar skorna har använt dom i flera år helt suveräna bra grepp en smart lösning på snörningen du drar bara i snöret och så sitter dom perfekt. Faktiskt är även dessa skor av märket Salomon. Rätt lustigt eller hur. Dom sitter fäst bak på min ryggsäck när jag inte behöver dom.

Skorna åker på med blixtens hastighet, sen en snabb mars över våtmarksområdet tills ja kommer upp på några sandåsar en mycket trolig boplats från forntiden finns någonstans i detta stor område, sen vidare ner och över en rätt så grund och bred jokk. Därefter börjar vandringen uppför väst sluttningen av Rautåive där är det meningen med en sväng i sydöstlig riktning in i Biernnaskåhppe.

Börjar närma mig slutet på denna dag så då kommer naturligtvis renarna släntrande mot mitt håll och regnet gör sig påmind. Ett nätverk av jokkar och små bäckar samlas ner i dal så ditt söker jag mig för att hitta en lämplig tältplats. Hitta en kanon plats så där blir tältet uppsatt. Under ihärdigt regnande förstås och en bit bort står publiken och tuggar, väckarklockorna har nu bestämt sig för en tidig morgon för tältaren.

 Väl inne i tältet blir det ett planeringsmöte med mig själv, Nu blir det en noggrann studie av kartor och ett konstaterande de är långt kvar till Vuoggatjålme. Och en stor en rent gigantisk uppgift kvarstår passagen mellan glaciärerna stuorrajiegna och salajiegna plus en sväng upp till toppen ni vet den som jag för mer än ett år sedan utsåg till Arjeplogs högsta topp. Då var så vitt jag mins en annan topp som innehade den titel. Här måste jag prioritera , här blir alla välbesökta platser direkt strukna från mina nu tänkta vägval. Nöjd över beslutet så avslutar jag min lilla genomgång. Nu är det bara att vänta och se utgången av dom här besluten. ;-)