23. aug, 2016

En vanlig dag.

 

Dag 10

 Vaknar kring sextiden på morgonen, blir liggande och fundera över gårdagens strapatser. Som vanligt är även maten en del av morgonens rutiner, idag med exstra allt. Nu måste kroppens tömda energidepåer åtgärdas, här har renfetan en uppgift att fylla.

 Under tid maten står och småputtra på det värdelösa primusköket sneglar jag på dom två durkslag jag har som vandringskängor. Alltså mina Salomon kängor detta är andra paret, olika modeller samma värdelösa egenskap nämligen täta som flip flop skor. Egentligen gillar jag skorna, när det är torrt fantastiskt skön bra stabilitet och torkar lätt. Det sistnämnda borde naturligtvis inte vara en viktig punkt om skorna inte haft ett durkslags täthet.

 Nu till mitt lilla gasolkök från Primus ett kök som antagligen har genomgått test för stabilitet på en maskinbänk. Ni vet där allt måste vara helt plant. Har installerat sådana bänkar i mitt arbete då använder vi maskinpass ungefär hundra gånger känsligare än ett vattenpass.

 Att konstruera ett gasolkök som är menat att användas ut i naturen som inte är beräknat för ojämnt underlag, känns det genomtänkt? Eller är det ett halvfabrikat där en hel uppsjö av tillbehör ska införskaffas innan det blir ett friluftskök för friluftsliv.

 En vacker morgon med solsken hjälper inte nu, mitt missnöje går inte att ta miste på under mitt funderande, här är även gopro uppsatt och därmed är detta filosoferande om både bra och dåliga händelser även filmmässigt dokumenterat och här får några märken en kraftig genomgång ;-)

 Tiden går, och all modern utrustning är laddad . Så ned med supertält, packar ryggsäcken. Sen är det bara att vandra iväg, nu kanske ni undrar har han ingen plan idag som ska gå om intet, svar nej. Har för tillfället ledsna på mina planer som jag ändå aldrig följer, ny taktik min plan skapas bakom mig, alltså den väg jag tar blir min plan. Kan låta dumt, men det är inte så dumt, nu slipper jag slösa tid på något som ändå blir reviderat ett par gånger under dagen.

 Nu är söderut enda kravet, och i och med den hittills endast omtalade leden. Nord-kalottleden har samma sträckning så finns stora möjligheter att jag och leden slår följe. Så dagens etapp börja med ett nytt besök i vårat västra grannland, och här kommer jag att tillbringa i princip resten av dagen. Så mina tankar om en gränslös vandring där endast synintryck och impulser skulle vara vägledande. Ni vet tankar som jag skrev om månader innan start.

 Nu håller den visionen formligen på att göra slut på maten pulvrisera delar av utrustningen och bedriva lågintensivt krig mot kropp och själ. Man kan säga att jag får allt jag tyckte var ett drömscenario när jag gick i ett ombonat gym hem i källaren eller 20 minuters bilfärd hemifrån Galtis. Fan då var det en inspirerande tanke att se sig själv i en kamp mot sig själv. Man för aldrig någon kamp mot elementen och natur då är man hundra gånger av hundra en förlorare.

 Nu är känslan mer av det slaget när du blir bjuden på tårtbit nummer 10 och tyckte det var bra redan vid den tredje. Det som ändå gör situation hanterbar, är tanken. Detta händer aldrig mer allt jag nu upplever på gott och vi säger mindre gott, är en engångsföreteelse som inte går att köpa träna för eller på något sätt återskapa. Här och nu aldrig mer.

 Där fick ni förresten ett av min mentala knep. Vandring blir alltså återigen ett Norgebesök. Den här gången har jag två alternativ gå runt eller gå över. Gå över alternativet betyder över Baugefjellet. Gå runt alternativet följ leden runt nämnda fjäll vill säga ändå längre in i Norge. Nu vinner led-alternativet. Så nu blir det ett Norgebesök igen. Leden går mellan filtinde och Baugefjellet ett vackert landskap med sjöar och vattendrag lite som i Arjeplogsfjällen men det tar tid. Dagen går och jag får verkligen hålla fokus för att vinna terräng .

 Den här dagen är mer som en transportvandring att någon gång komma i ett läge där vandringen bedrivs i en nord sydlig riktning är nu det övergripande målet. Till slut ser jag Baugevatnet och nu börjar återtåget mot Sverige. I den östra änden av Baugevatnet finns en bro den ska jag över sen några km till österut och jag är tillbaks i Sverige och min planerad tältplats för kvällen. Äntligen framme vid tältplatsen, det regnar nu menar jag REGNAR att sätta upp tältet tar numera mindre än två minuter denna gång käns det som en evighet.

 Imorgon tar jag nästa vatten över huvudet och det är då mitt äventyrsmöte inträffar där ett spontanföredrag i fjällmiljö blir en del av det mötet.

 PS. En liten detalj, avsaknad av vissa möten och dråpligheter har sin förklaring i vad som kommer med i dokumentärfilmen vill helt enkelt inte gå händelser i förväg. Om alla tokigheter, möten, val av nya vägar skulle tas med i bloggen blev det en bok. Så jag försöker få med det som ändå kan uppfattats som intressant och lite spännande.