20. aug, 2016

Ny dag nya utmaningar

Dag 7

 Äntligen nu ska jag västerut, egentlige har jag inget val finns ju en liten sjö sitasjaure som styr min väg söderut mot Vuoggatjålme. Nåväl blir ändå inspirerande att kom till mitt favorit land Norge. Nu är jag ju inte klar över hur ingående detta besök kommer att bli och tur är väl det.

 Jag fräser iväg ner genom singivagge ut på Kungsleden tror jag riktning singistugan, ja vet att det finns en bro strax för som är min planerad väg. Dom flesta har nog hört uttrycket halvfabrikat finns även i fjällvärden där representerad av bron före singistugan.

 Nu är jag på väg in i Neasketvaggi med en lite fel riktning sett till mitt slutmål Vuoggatjålme. Men innan jag kan påbörja min vandring så finns det ett litet problem nämligen bron. Eller halvfabrikatet till bro.

 Gör som vanligt sätter mig ner och funderar, bron är halvfärdig utan galler för att gå på endast ett fackverk. Den ser någorlunda förankrad, gör ett snabbt överslag konstaterar att min vikt och den rörelse jag kommer att förorsaka bron spelar ingen roll. Nån gång ska men ändå ha nytta av sitt jobb.

 Även om jag är hundra procent säker på att det är inga problem, så frångår jag min vana att spänn midjebältet och bröstbandet på ryggsäcken, varför de får ni räkna ut själva. Nu är det tid för bropassagen inga problem, vinkeljärnen som bildar fackverket är nu det som gör det möjligt att komma till andra sidan.

 Väl över så dras och spänns ryggsäcken ordentligt på plats som vanligt. Här kan det väl ändå inte vara nödvändigt med kartstudier är den tanken som slår mig. Så nu startar en vandring som tar mig lite längre från Vuoggatjålme dom följande dagarna. Ganska skönt att inte vet sånt i förväg. Då kan man tveka inför sina idéer och miss en massa intressant och fascinerade möten.

 Jag har en plan där Hukejaurstugan ska passeras vägen dit tar jag eftersom jag går, alltså som vanligt. Vädret är fortfarande lika fantastiskt sol och ingen vind, vinden ja avsaknad av lite vind gör det fortfarande möjligt för det täta band mellan jag och en miljard hängivna följeslagare att fortsätta vårat förhållande. Alltså myggjävlarna är så lata så dom tjuvåker bak på ryggsäcken tills jag stannar då får dom fan luft under vingarna.

 Dagen går och korta stunder följer jag en led, men oftast går jag mycket högre upp, är förvånad över hur pigg och alert jag känner mig. Gårdagen, den som utvecklade sig till en fysisk och mental käftsmäll har tydligen inte satt sina spår. Hur det nu är möjligt.

 När jag passerar Unna Ruskkas en topp på min södra sida så blir landskapet snarligt mina hemtrakter de ligger tre sjöar i tät följd en perfekt plats att stanna på, och det har jag gjort i vanliga fall. Men i och med en vandringen som inte tar mig en meter närmare Vuoggatjålme snarare tvärtemot så är det bara att fortsätta.

 Kollar Garmin klockan har passerat 25 km måste få ihop några km till så bara att fortsätta, som tur är har terrängen helt byt skepnad från sten åter sten till gräsbevuxna fjällhedar så vandringen går helt av sig själv. Snart upp i 30 km dax att sätt upp mitt supertält. Tältet är en av få saker som verkligen lever upp till dom högt ställda förväntningar jag hade innan start.

 Efter ungefär 30 km vandring har jag nu närmat mig Vuoggatjålme 5 meter, så här kan jag inte fortsätta. Jag kommer att få avsluta i djupsnö tuggandes på en björkkvist, här måste till radikala förändringar. Där fokus är söderut.

 Att jag efter dom tankarna dom närmaste dagarna kommer att istället ta en väst nordvästlig riktning där en norsk fylkesväg i Tromsö fylke ska bli min led ut ur dimman ja det ser jag inte rikt för mig nu.