19. aug, 2016

Vet han var jag är?

 

Dag fem

 Idag ska allt gå enligt plan var det tänkt, och det börjar bra efter en kort vandring med visstavagga långt nedan för mig viker jag av in i nästa dal räitavagge och Nallo stugan nästa. Jag far fram lite hit och dit genom dalen men i rätt riktning.

 Efter några timmar kommer jag ikapp en ensamvandrare, när jag är när nog gör jag kvinna som jag nu ser uppmärksam att det kommer en som snart är ikapp henne hon rycker till och vänder sig om. Hej vilket väder det är idag, vi har verkligen tur med vandringsvädret säger jag.

 Ja verkligen svar hon och frågar varifrån ja kommer, ja om jag de visste svar jag och fortsätter jag startade i Vasseijaur och ska till Vuoggatjålme men vägval det tar jag eftersom. Hon tittar lite förvånat på mig, så jag passar på och fråga var hon är på väg om hon vandrar ofta.

 Då berättar hon om sin far som nyligen avlidit och hur ofta dom vandrat tillsammans sista gång i padjelanta och då var han långt över åttio år gammal, så hon har tillbringat många somrar i fjällvärden.

 Jag tror nog han är med dig i dag också säger ja, hon blir rörd tackar,  jag säger nu måste jag vidare så får du fortsätt din tur. Önskar henne lycka till och sätter iväg med lite högre hastighet. Nu ser jag Nallo stugan och ett par som förbereder sig för att vad över. Ett snabbt byte till andra skor och jag är på andra sidan går vidare med dom skorna.

 Efter 3-4 km stannar ja för lite mat och skifte till mina vandringskängor, blir sittande en stund, så dom jag passerade vid Nallo stugan kommer gående. Två yngre killar. Är det du som är Laponiarunner är det första dom frågar om. Kan väl inte neka till det svar ja. Sen har vi ett längre samtal om fjällvärden och vandring. Dom är intresserad av vad jag har att berätta. Men klockan går så ja tackar för pratstunden dom viker iväg in i en annan dal å ja fortsätter någorlunda rakt fram.

 Nu ser jag äntligen Sälka fjällstuga kommer ner på motsatta sida dalen där leden går tror jag, hur som helst, ser en bro längre ner med en hel del vandrare på väg över. Jag tar sikte rätt i stugan går snett över dom jokkar som samlas till ett större vattendrag där bron är.

 Av slump eller rutin, hittar en helt optimal väg där stenar närmast känns placerad för min snabba väg över. En hel del vandrare står runt stugan och tittar åt mitt håll och kanske ovanliga väg. Jag viker ner solglasögon vill inte ha ögonkontakt med alla som står där, här ska jag så snabbt som möjligt passera och gå vidare.

 Så jag har nog något slags fartrekord med ryggsäck mellan dom stugor som leden passerade. Det sitter ett gäng utanför en stuga och ser förundrat på min framfart. Snabbt har jag lagt 4-5 km mellan jag och sälka fjällstuga.

 Är rätt nöjd över mitt beslut att skippa Kebnekaise, jag tog det beslutet efter mina samtal med den ensamvandrande kvinnan och dom yngre killarna jag tidigare under dagen träffat och haft trevliga samtal med. Nu är singistugan mitt mål, eller en bro straks före som jag har plan att använd för min färd västerut igen.

 Varför jag tänker skippa Kebnekaise? det är helt enkelt för mycket folk, och har inget intresse av att gå i nån slags kollon upp efter leden. Efter ett par timmars snabb vandring efter leden börjar jag tänka på Roland. Fan tänk om han sitter någonstans där upp och väntar på mig.

 Tanken slår mig tänk om han inte har haft möjlighet att kolla alla mina avvik från våran plan den som sprack efter bara några timmar. Tänk om han inte hellre haft kontakt med nätet då har han helt klart noll koll på mina irrfärder.

 Jag inser nu att Kebnekaise är mitt nästa mål, så singivagge där blir det en vänstersväng sett från mitt håll. Nu gäller det att göra det bästa av situationen. Oftast innebär det att kartor inte! kommer fram utan här tas beslut mer eftersom. Och då blir vägen också därefter. Efter ett par km slår jag lägger.

 Imorgon då ska jag upp på toppen hur vilken väg, ja kartan visar ett förslag jag som vanligt avslår som ens ett alternativ. Om jag då har vetat utfallet av mina små spontan vägval kanske jag ändå har funderat lite längre över kartans förslag. Men nu är jag ju den ja är, så plötsliga infall är vardagsmat när jag vandrar. Något som kommer att eskalera för var dag som går tydligen är inte denna vandring ett slags punkt för äventyr i detta omfång utan här ska även osäkerheten om vart ja ska inte hållas igen. Det kommer att bli än värre men det är jag ovetande om nu.