En önskan

29. okt, 2015

 

 

 

Gammal Visdom

 

Efter mycken funderande och idéer som vid första intryck kändes helt rätt, så tillfaller ändå segern gammal visdom. I detta fall handlar det om vad som är den optimala kosten att bära med sig under nästa stora äventyr, resan mellan Abisko och Arjeplog där starten och slutstation är känd men vägvalen är skrivna i stjärnorna.

 

Jag har provat många olika typer av modern fjäll-överlevnads kost, inget har varit direkt dåligt men inget har kändes tryggt för den turen jag ska göra, säkert finns det många som lägger in en protest mot mitt påstående, de är ju ändå en hel uppsjö av äventyrare som fräser runt på dom mest osannolika platser runt om på moder jord.

 

Så varför skulle det inte finnas mat som duger till Kenny han ska ju bara traska runt lite i Lapland.Ska försök förklara det hela, jag måste bära all utrustning och all mat. Jag kommer inte att använda mig av någon chekpoint där det går att fylla på med mer mat.

 

Samtidigt är tanken att jag ska tillryggalägga en avsvär distans varje dag, så min ryggsäck får då inte bli allt för tung, plus att en av målen under resan är en ansenlig arsenal av olika fjälltoppar.Dessa faktorer måste jag väga in, sen har vi den stora osäkerheten om tiden.

 

Jag vet helt enkelt inte hur länge jag kommer att bli kvar inne i fjällvärden och definitivt inte var jag kommer att vara. Så när jag har funderat kring den här frågan insåg jag sent om sider att svaret finns runt omkring mig där jag bor Samisk mat.

 

Jag kommer att ta till en del av den riktigt gamla Samiska matkulturen, lite tillsnickrad för att passa min resa men i stort finns allt det jag behöver för att klara mig plus att vikten blir hanterbar. Ett annat plus är att i deras matkultur finns både hur man förlänger hållbarheten och maten har ett ofantligt energiinnehåll.

 

Så för att återknyta till frågan om varför inte modern överlevnads kost passar för min resa,så blir nog svaret att min resa är i mångt och mycket är som den lappländska fjällvärden är stor och okänd. Och då borde naturligtvis kosten vara av samma typ som genom århundraden av erfarenhet gjort det möjligt att både leva och arbeta i fjällen, alltså gammal samisk kost.

 

Får väl se det som et stort framsteg när maten känns under kontroll, En annan viktig del är vilka skor jag ska använda det är också under kontroll. Men där tog det stopp övrig utrustning är fortfarande ett oskrivet kapitel.

 

 

 

8. okt, 2015

 

 

 

Har börjat inse det blir inte lätt att hitta den optimala utrustningen inför nästa års mega fjäll-löpning ( snabbvandring och allt däremellan).

Efter snart 100 mil i fjällen och skogen i år är det knappt något jag fått svar på, ta exemplet solglasögon, trodde dom var bra tills igår när jag gjorde en fjälltur lite kallare än tidigare.

Och vad händer ska rätta till dom och vips ligger dom i tre delar framför mig på marken,lätt irriterad tar jag av mig ryggsäcken och packar ner dom.

Och så är det, allt framställs som topp utrustning men efter lite tuffare användning så börjar det falla isär.Är väl egentligen bara skorna som känns trygga, men hösten är inte över än och en hel del turer kvar så säker är jag inte.

Har redan insett, maten är ett måste att tillverka själv i möjligaste mån. Inte direkt förvånande när packningen ska vara lätt och dagar i ensamhet är otroligt flexibel, färdvägen utom start och slut är mer eller mindre ett oskrivet kapitel.Då verkar det som om bra utrustning inte är det lättaste att finna, nu är det ju ett tag kvar så allt kommer att vara på plats till dess, men litet förvånande är det.

Om man tar ett annat exempel ryggsäck vem avgör designen på dom, vore på sin plats om dom hade lite kännedom om vad som är de viktigaste funktioner på en ryggsäck som dom påstår ska vara optimal för den typ av vandring jag nu ska genomför, är helt införstådd med att smaken och kraven är individuella som allt annat här i livet men en del praktiska funktioner borde ändå gälla alla typer av ryggsäckar.

 

 

30. sep, 2015

BESÖK I NATUREN

 

 

För mig är det ett märkligt uttryck, hur kan man besöka något som man är del av.

Ska förklara hur jag tänker, alla är vi en del av naturen oavsett om vi förstår det eller inte.

Vi människor har skapat och format delar av naturen så att det ska passa oss bättre i våran bekväma livsstil, men lika väl är det en del av en så kallad modern natur, där små oaser av det vilda, en tillrättalagd park eller strövområde där alla sen kan känna sig lite mer som en del av naturen.

Hur märkligt är inte det fenomenet, man formar en del av det naturliga landskapet för att känna sig trygga och bekväma! För att sen omforma en del för att efterlikna vad det var innan man förvandlade allt till vad man tror är en trygg plats.

Och sen någon gång efter noggrant planerande, då ska det stora ske ett besök i den stor och lite farliga vilda naturen.

Ett besök som har varit ett självklar plats i tusentals år för människor, hur är det möjligt att bortse från en sådan självklarhet. Hur är det möjligt att en trygg plats utanför stadens ljus har blivit en lite farlig och osäker plats att besöka,och den verkligt osäkra platsen staden där man måste lysa upp vart hörn anses som tryggare.

Så återigen man kan inte besöka något som man är en del av, däremot kan man besöka olika skepnader av naturen den manipulerade och tillrättalagda eller originalet. Men någon av dom platserna är man en del av eller som i mitt fall del av båda, men föredrar originalet. 

21. sep, 2015

 

 

Börjar närma sig sista fjällsväng för den här säsongen, de här gången går starten vid Norskagränsen efter Graddisvägen Arjeplogs kommun.Min plan är att följa gräns upp mot skärrim för att senare vika av mot skärrem i Norge.

 Sen blir det Tausa och efter det är björntoppen nästa mål, efter den toppen blir det österut mot Sverige igen och Rijvva. Vid denna punkt kommer jag att bestämma mig vilken väg jag väljer.

Oavsett väg val ska jag avsluta som jag började upp till Skärrim och sedan ner vid gränsen samma väg som jag startade.

 Det här med vad man ska ta med där, finns nog lika många idéer som utövare. Så här resonerar jag, det är vad du tar med dig som avgör om du behåller lugnet när det oförutsedda händer.

Jag har en utrustning som gör mig trygg även om jag hamnar i en besvärlig situation, och är man trygg även när allt inte har gått som planerat är det mycket lättare att fatta rätta avgörelse för hur man ska lösa vad än problemet är.

 Fel utrustning, rädslan kommer för hur man ska klara natten eller väderomslag. Ja då kommer paniken, och beslut tagna under panik eller bara rädsla, jag låter läsaren själv dra slutsatsen om hur det kan sluta.

 Så trygghet ligger i vad man har med sig, sen är det en enorm skillnad om vandringen går efter leder eller om man gör som jag, vandring blir en upptäcktsresa där vyer och impulser styr din vandring. Och då är tryggheten ett måste om man ska uppskatta det hela.

 Provar man på en mindre planerad sträcka, men en noggrann planerad utrustning där endast start och slut punkt är given och tiden är mer töjbar. Provar man det en gång återvänder man aldrig till en bestämd och tillrättalagd färd väg.

 Bilden visar vad jag tar med mig denna gång, till det kommer naturligtvis mat och extra kläder + lite små ting.