17. jul, 2016

En önskan

Idag är det dags. Då är år av planering och träning klar och nu bli äventyret verklighet. Som vanligt med mig så är glädjen att äntligen få sätta drömmen om ett äventyr i en verklig upplevelse. Och ändå denna känslan av lite vemod. Jag inser ju att i början av Augusti så hamnar även denna resa bland andra minnen.

 Men det är ju även så att minnena av egenskapade upplevelser är det som betyder mest den dagen då dom möjligheterna har passerat. Så har man en dröm man länge har burit på, då ska man i möjligaste mån förverkliga den, så att den inte blir en bitter dröm den dagen då möjligheten att förverkliga den har passerat.

 Och till sist något helt annat något som kan förvandla en mardrömstillvaro till en drömtillvaro. En liten insats som får stor betydelse för dom som verkligen behöver få sina drömmar uppfyllda.

 Nu när det är bara ett dygn kvar innan jag ger mig iväg från Abisko. Då är det en mycket viktig tanke jag måste få ge uttryck för. Jag tog tidigt ett beslut att inte på något sätt samla in pengar till nått behjärtansvärt ändamål.

 Varför kommer jag att förklara, men först en sak. Om det är så att det jag gör är intressant och man vill vara delaktig, skänk då en slant till läkare utan gränser. En organisation som hjälper dom mest utsatta dom mest bortglömda och där verkligen en gåva gör en enorm skillnad, för ett barn en mor eller far.

 Gåvan är från du! och du gör det för att du har ett stort hjärta, inte för att synas.

Jag vill inte använda mig av någon organisation för att lyfta det ja gör, mitt beslut och min moral.

 Därför skriver jag detta nu och lägger ut det dagen innan jag tar klivet in i fjällvärden och tappar kontakten med sociala medier. Jag vill inte ha kredit för andras godhet. utan bara en önskan att du som vill ge en gåva, ge den till https://lakareutangranser.se/ då kommer du att göra en verklig skillnad för dom som inte har en röst att göra sig hörda med.