1. jul, 2016

Text

Det här är sommarens äventyr. Starten är i Abisko och efter diverse olika vägval som avgörs i vart ögonblick under min vandring är Vuoggatjålme slutmålet. Vi är faktiskt två som startar tillsammans jag och Roland Pantze. Nu blir den samhörigheten inte längre än den första dagen på sitt max.

 

Jag och filmaren Roland Pantze kommer att vandra iväg tillsammans åt något håll, när vi har kommit en bit på väg skils våra vägar, han kommer att vandra någorlunda söderut. Samtidigt som vi på något sätt ska ha en viss uppfattning i vilket område den andra är.

 

Från början var satellittelefon ett alternativ, något som vi har frångått. Jag har en GPS spot som hela tiden markerar min position, och han får utifrån den information och hans erfarenhet av alla våra samtal under det senaste året helt enkelt förutse vilken väg jag kommer att ta.

 

Att frivandra utan någon som helst förutbestämd färdriktning, och samtidigt träff på varandra i Europas störtats sammanhängande vildmark och fjällområde, det är en utmaning som kräver en samsyn av fjällen. Och erfarenhet att läsa av terräng någorlunda likvärdigt. Det blir en otroligt stimulerande och fascinerande del av utmaningen.

 

Att jag personligen kommer att tillryggalägga en avsevärd distans är en sak, men det som ingen hittills har vetat är att Roland Pantze kommer att vandra en otroligt lång sträck för att dokumentera fjällvärden och skildra den så som jag ser den, men med hans känsla för naturen.

 

Nåväl, har jag över huvud taget några tankar om sträckans väg? . Det är ju självklart om inte hade jag levat i ett vakuum. Men tanken och det absoluta förbehållet är att vägen jag väljer ska väljas utifrån en orörd fjällvärld. Alltså jag tar den vägen som rimligtvis är mest naturligt för en förstabesökare. Med förbehåll om vissa avstickare till mer nutida kända platser.

 

Allt vi gör och allt vi använder är självvalda till den minsta detalj. oavsett om det handlar om fjällutrustning eller den tekniska utrustningen som används för att dokumentera det hela. Med ett stort undantag Vuoggatjålme dom kommer att hjälpa Roland med helikopterlyft, att Vuoggatjålme hjälper oss är ett lyckligt sammanträffande, platsen som så många gånger både har varit start och slutpunkt för mina äventyr.

 

En annan person som har med sin kunskap om fisk och kött och hur man röker och torkar. Det är Petter sundström som helt på eget initiativ torkat och rökt både fisk och renkött, feta. Bara för att jag ska ha den bästa och självklart mest ägnade kost för ett äventyr av denna kaliber.

 

Slutligen jag har tidigare nämnt att sträckan blir ca 80 mil, det är mycket grov uppskattning.

Jag har lekt med tanken om hur det kommer att utveckla sig under snart två år. Och har inte kommit fram till nånting överhuvudtaget. Så jag låter det stå öppet, har en känsla av att upplevelser kommer att ta helt kontroll över mina vägval.

 

Och så till sist, innan jag åker iväg till Abisko kommer jag att dela med mig av allt som jag kommer att packa i min ryggsäck. Kan kanske var intressant att se vad jag har valt, och varför jag valt visa saker kommer ja att förklara. Man ska ha i åtanke det finns ingen support det finns inga stugor absolut ingen hjälpa att få.