13. apr, 2016

Så gott som klar

Att vara förbered på alla plan är en förutsättning när man färdas ensam. Så nu övergår jag till en kost som liknar den jag kommer att äta under mitt äventyr på gammalt vis.

De visar sig var så nära LCHF man kan komma, har praktiserat det i några dagar. Kan väl tillägga att jag har ätit snarlik kost rätt länge, men inte så extremt som det nu blir.

 Vad jag äter är kanske inte är så intressant men det är i princip fett och proteiner lite grönsaker och inget annat, även om jag är övertygad att det fungerar så vore jag en dumskalle om jag inte under den tung träningsperiod som jag nu är inne. Inte tar chansen och äter den kost som jag måste förlita mig till under sommarens äventyr.

 Återigen handlar det om trygghet, tryggheten att vet att kosten motsvarar det man vill uppnå. Skulle aldrig luta mig emot texten på ett paket, som garant för en optimal kost.

 Nu när det är ca 3 månader kvar så känner jag mig helt klar mentalt, en otroligt härlig känsla när avstånd krymper i sinnet, när det som var långt för ett halvt år sedan nu har blivit kort. När avstånd inte handlar om mil, km eller höjdmeter utan om veckor, dagar, halvdagar, och fjällområden precis som det en gång var, och som det borde vara.

 När det handlar om träning så blir man väl aldrig riktigt nöjd, och det är så det ska vara. Så länge man strävar efter att bli bättre så finns motivation där hela tiden, och med den kommer glädjen att fortsätta. För mig så kommer den aldrig att försvinna.

 Det att aldrig riktigt veta vad som väntar, när endast synintryck avgör hur man kryssar fram genom fjällen. När den enda led som finns. Är den du skapar med din vandring är som en bok med blanka sidor som bara väntar på att fyllas med något helt unikt. En sån nyfikenhet blir man aldrig av med.

 Jag har aldrig kommit med råd om träning , mental förberedelse eller utrustning när det handlar om den typen av tripper i fjällen som jag numera ängar mig åt. Finns några anledningar till det.

 Även om jag anser mig själv vara en av dom mest kompletta äventyrare i den Lappländska fjällvärden.

Och det är av den enkla anledningen. Jag har 45 års erfarenhet av fjällen i kombination med hyfsad bakgrund inom Ultra löpning, när man kombinerar dom egenskaperna så blir man bra. Sen kommer all den erfarenhet och kunskap som jag har fått ta del av från gamla fjällrävar sånt som oftast förs vidare via samtal då blir man rätt komplett.

 Så ett och annat kan jag säkert tillföra till dom som känner för att öppna sina sinnen på vid gavel och ta ett tryggt och självsäkert steg ut i sitt egna exklusiva äventyr.

 Och där är också anledningen till det svår med generella råd som jag ibland ser rekommenderas.

Om man står framför en grupp av människor, är det en grupp av unika individer med olika mål och drömmar i livet. Därför gillar jag inte mallar som ska passa alla.

 Mentala råd hur man skapar en inre trygg person som klarar det han verkligen vill,, det stämmer på dom flesta men när vi kommer till den materiella delen utrustning, mat . Ja då finns ingen mall som passar för alla. Det jag använder är det bästa för mig, eller tillräckligt bra för det jag ska göra. Om det även passar för andra överlåter jag till var och en att bedöma, vet ju inte vad som är viktigt för andra utöver funktionalitet.

 Så det finns säkert det som är bättre än det jag har valt. Men jag har valt det! ingen annan, Vill att dom som följer mig ska känna att jag har gjort det fullt ut. På så sätt blir det mer uppnåeligt för alla. Det är den du betraktar i spegel och endast den personen som är skillnaden mellan succé och motgång.

 Och slutligen något otroligt viktigt, att dom närmaste anhöriga känner trygghet inför det man gör, det att bli otrygg pga anhörigas oro är förödande. Då kan otroligt dåliga beslut fattas pga oro för andras otrygghet. Så att vara trygg i sin förberedelse det är monumentalt viktigt.

 Och inte! få allt att framstå som ett action clip från en halvdålig överlevnads serie från valfri kanal där olyckstillfällen är mer regel än undantag. Att överdriva är lika dumt som att underskatta det man har tänkt göra.